När livet händer

Jag har ett väldigt roligt och intensivt liv. Många bollar i luften och alltid på språng. Jag bara älskar att ha det så, lär mig mängder av nya saker och utmanas ofta. Baksidan av ett sånt liv är att det inte finns så mycket marginaler och när livet bara händer så blir det en otrolig obalans…

I slutet av augusti så bokade jag en tid till specialist på hud åt Odds. Hans allergi har blivit sämre under sommaren. Vi fick superbra och snabb hjälp på VetaDerm i Kungsbacka. Där gjordes ett pricktest som visade att han även är allergisk mot kvalster. Ett vaccin skapas och som han ska få regelbundet dock visar inte det resultat innan efter 6-12 månader. Under tiden äter han kortison och även lokal behandling med kortison i öron och på tassar. Inte nog med det så blev han lite konstig efter en jakt, lite stel. Vi åkte till fysioterapeut där han fick massage och laser. Koppelvila i två veckor… suck… Men istället för att bli bra på två veckor så fick vi ta en röntgenbild som konstaterade en lårbensfraktur. Lilla hunden, i början av jaktsäsongen. Minst två månader sen röntgen för att se hur det läkt.
Jag insåg rätt fort att det kommer bli jobbigt för honom att hänga med i vårt tempo och även ligga i en kall bil. Så jag la ut en blänkare på Facebook om det var någon som ville ha en liten gul filur under läkningen. Tog bara en timme innan jag hade fått massvis med svar. Hittade fina Amanda som kunde ta emot honom med en gång, helt magiskt och han trivs superbra.

Bara några dagar efter att Odds hade åkt så kom nästa oturs grej. Schäfern Easy flyttade in för två månader sedan. Då på prov, tanken är att han precis som de gula ska bli Explosive Detection Dog.
På en träning så stod han uppe på en metallgrej och åt leverpastej. Han gled ner med benet, fick panik och börja rycka. Han kilade fast benet i en metallklyka. Fick lägga mig på honom och slå loss benet. Vi körde direkt till Kronobäcks veterinärklinik i Mönsterås. Fantastiska tjejer som är både kompetenta och smidiga. Jag trodde att det enbart var en hudskada… men så fel jag hade. Två senor av… hård skena och bandage, bandage byte var tredje dag hos veterinär, enbart ut och kissa och månader av stillhet innan han är fit for fight…
En galen schäfer som inte får röra sig… kul. Inte nog med det så tog sig Easy efter några dagar sig in till Balder vilket resulterade i att Easy fick sy något stygn på kinden och Balder slog sönder några tänder, en så illa att vi fick dra ut den. Märklig känsla när båda ligger inne på bår samtidigt…

Känslan som infinner sig när hundarna mår dåligt, när planer grusas och hela vardagen blir ett gigantiskt projekt att få ihop är hemsk. Otillräckligheten är ett faktum. Ställa in och flytta om mängder av både roliga aktiviteter och jobb. En tung period som framkallat många tårar av frustration och dåligt tålamod.

Nu har det gått några veckor. Båda hundarna är på bättringsvägen. Odds ska röntgas om tre veckor, så får vi se hur läkningen ser ut. Han har även fått sin första dos vaccin. Easy går helt utan bandage och alla tryckskador har läkt, även svampen i tassen är borta. Men han får fortsatt inte röra på sig mer en ut och kissa. Detta i minst tre veckor till.

Vi krigar på, tungt för det mesta men som tur är 50% av laget igång och Balder ställer upp på både jobbet och jakterna. Esset är han som håller mig flytande. Denna unga fina lilla hund. 10 månader och älskar att lära sig nya saker. Ska bli så kul att se vad det blir av honom ❤